Gibtelecom Chess Festival 2010 - Halv storm och sviktande form
Jag och Leif Haraldsson åkte ned till Gibraltar och förväntade oss sol, turistande, stormästarskalper, god mat och kanske något dopp i havet. Det blev tunnsått av allt detta men vistelsen blev ändå ganska angenäm.
Förutom att solen sken litegrann på oss under bussfärden mellan Malaga och Gibraltar så var de första dagarna mest blåst och regn. Det är dock ingenting som biter på två svenska vikingar och dessutom bodde vi på fyrstjärniga Caleta Hotel där tävlingarna gick av stapeln. Vi BEHÖVDE inte sticka ut näsan. Läget på hotellet var magnifikt med Gibraltarklippan tornande bakom och med medelhavet 
precis på knutarna. Det var faktiskt möjligt att hoppa i direkt i vattnet från vår balkong - det kanske hade blivit ett tiometersfall men Leif hävdade att det var tillräckligt djupt i havet. Om han gjort det hoppet så garanterar jag dock att vi varit en alliansare mindre.
Maten
Den stora behållningen i restaurangen var varken frukosten eller middagen utan känslan att sitta och äta omgiven av schackcelebtriteter såsom Gata Kamsky, Michael Adams, Jon Speelman och näst sista dagen satt till och med världsettan Magnus Carlsen i frukostrummet tillsammans med några kompisar. Jippi. Precis vad hotellet behövde. En till schackspelande norrman...
Norrmän, norrmän, norrmän - överallt norrmän
Omkring fyrtio norrmän hade dykt upp till turneringen och i de fem första ronderna stötte jag på tre av dem bakom brädet. Den landskampen höll på att sluta med 0-3 men en av dem var i slutänden så snäll att donera en enpoängare till mig. Men den var jag inte värd. De har ju en schackskola i Norge och många av deltagarna kom därifrån: Unga, kvicka, lågrankade och med ett helt vallateam i ryggen. Att sedan partiet Cheparinov-Havik blev valt till turneringens bästa parti var bara lite grädde på det norska moset. Det partiet har redan valsat runt i kvällspress och på internetsajter och Leif och jag var lyckligt lottade då vi kunde följa upplösningen i direktsändning från kommentatorsrummet. Det häpnadsväckande med det partiet är förstås Davids kamp mot Goliat: Havik som svart med ratingen 2093 skulle egentligen vara en munsbit för Cheparinov och hans rating 2660. Men vad hände?
Cheparinov, Havik, kommentator Stuart Conquest samt alla andra i kommentatorsrummet har kämpat för att finna vita fortsättningar och svarta försvar under den dryga timme eller två som Leif och jag suttit och bevittnat spektaklet. Något tidigare i partiet hade GM Pontus Carlsson stuckit in huvudet och fått frågan av Stuart hur vit ska fortsätta. Då hade Pontus bland annat nämnt en plan (utan någon längre betänketid) där vit norpar en svart bonde på d6 med damen och sedan försöker vinna rent materiellt. "No risk for White" enligt honom. I partiställningen har Cheparinov norpat den just nyss nämnda d-bonden men med springaren och vi koncentrerade oss för tillfället på förslaget 61.h5 när Stuart Conquest blev alldeles till sig då han fann en spektakulär avslutning av partiet. Uppståndelsen i kommentatorsrummet blev än större när Cheparinov i tidsnöden spelade just
61.h5
Jon Speelman hade anslutit bland åhörarna och Stuart Conquest fick Jon att lova att om svart nu finner draget så skulle ställningen publiceras i Speelmans schackspalt. Speelman lovade men var inte lika till sig i trasorna som Conquest när det gäller svarts bästa drag i denna ställning. "Surely he will play it - it isn't that hard to see" var Speelmans släpiga replik (eller i alla fall någonting liknande) och det är tydligt att han är aning svårflörtad. När Havik efter en stund spelade
61...Dxd6!!
så blev det för ett par sekunder så pass tumultartat det överhuvudtaget kan bli i ett kommentatorsrum. Partiet avslutades med dragen
62.Dxd6 Sg4+ 63.Kh3 Sf2+ 64.Kh2 Sg4+ 65.Kh3 Sf2+ 66.Kh4 Lg5+! ½-½
och ännu en norsk saga var ett faktum. Norrmännen syntes inte bara - ett unisont snörvlande och hostande i spellokalen var illavarslande; Leif insjuknade andra veckan och mina två sista dagar i Gibraltar gick också i förkylningens tecken.
Turistattraktioner
Gibraltar är litet och man gör de flesta attraktioner på ett par dagar. När sedan solen håller sig borta och vattentemperaturen i
havet är för låg så blir det lätt att man inte pysslar så mycket mer än med schacket. Om det finns några som som funderar på att spela denna turnering så ha detta i åtanke. En av turneringens sponsorer var Partygaming och en kväll arrangerades en resa till ett kasino i Gibraltar där man kunde delta i en pokerturnering. Stewart Reuben var med i arrangemanget och han är bland annat författare till en riktigt bra pokerbok som jag har i min bokhylla hemmavid. Eftersom vi har mer än en handfull pokerintresserade i vår klubb så kan jag tänka mig att ett sådant sidoarrangemang kan vara en morot för deltagande. Leif och jag hade däremot lagt in pensionärsväxeln och sussade gott redan vid tiotiden.
Fotografier liknandes det till höger har tagits av miljoner turister. Vi ville naturligtvis inte vara sämre.
Apan till vänster verkar mer nöjd med det kulinariska utbudet än dennes två släktingar från SS Allians. Till lunch åt jag Club Sandwich typ tio dagar i rad. Det är sådan kost som bygger en schackspelare.
Ja just det, på kvällarna hölls ofta en sammankomst i kommentatorsrummet där det bjöds på vin och ett par kända spelare presenterade sina partier. Jag var bara tvungen att titta förbi den gången WGM Irina Krush redovisade ett av sina vinstpartier. Om hon skulle visat partiet där hon utskåpade mig hade jag gått i svaromål!
Kvinnor, kvinnor - överallt kvinnor
Med ett förstapris på £8000 till bäst placerade dam var det naturligt att tävlingen drog till sig en hel del starka kvinnliga deltagare. Sverige representerades i detta fall av GM Pia Cramling men här fanns också världsmästarinnan Alexandra Kostentiuk, Humpy Koneru (2614) och många fler.
Och hur gick det för Sverige då?
Bilden nedan föreställer Leif Haraldsson (till vänster) och en svårflyttad svart pjäs. I mitt fall är bilden symbolisk eftersom i mina åtta första 
partier i denna tävling var det de vita pjäserna som gick segrande ur striden.
Plac
Namn
Elo
Poäng
24
GM Pia Cramling
2528
6½
47
GM Pontus Carlsson
2476
6
76
Johan Henriksson
2204
5½
119
AM Lars Andersson
2132
5
149
Simon Marder
1993
4½
159
Leif Haraldsson
2050
4
178
Karl Lundbäck
4
181
Per Green
1970
4
188
Mikael Helin
1972
3½
I tabellen ovan betecknar GM stormästare medan AM självklart står för alliansmästare. Om övriga deltagare vill tituleras får de höra av sig till Webmastern (WM).
Vi hade sedan nöjet av att få GM Pontus som reskamrat hela vägen hem till Sverige. Han framstod som en livsnjutare men kanske lite lat när det gäller det schackliga? På flygplatsen i Zürich visade han oss bland annat sitt parti Carlsson-Kamsky. Det såg jag en skymt av i spellokalen och trodde att Pontus stod bra men han visade nu att så aldrig var fallet. På samma flygplats passade han för övrigt på att köpa en Armanikostym (!) på väg till tävlingarna. Sådana inköp trodde jag bara schackproffsen hade råd med...
Vad spelar vit?
Jag var ju tvungen att testa Pontus spelsnille också. Detta är partiet Lars Andersson-Axel Stephan från nästsista ronden. Jag gillade inte draget 25.Df4 eftersom det inte gör någonting åt problemen med de svaga vita bönderna på e2 och c4. Svart tar sig med ett torn till e4 och vit får problem. Jag tittade också på 25.Tab1 b6 26.a4 Tae8 men detta hade bara gett mig bekymmer. Efter tio minuter fann jag DRAGET och ville nu se om Pontus verkligen var lika bra som jag. Efter typ en sekunds funderande (jag lovar) så föreslog han
25.e4!
"Det måste göras" var nog hans kommentar. Imponerande. Partiet fortsatte
25...fxe4 26.Db2+ Kg8 27.Dxb7
och slutade strax med remi.
Slutligen...
Leif Haraldsson fick spela en hel del partier mot högre rankade spelare och lyckades vinna ett parti mot en fidemästare (för den goda smakens skull redovisar jag inget diagram från det partiet). Leifs vinst i fjärderonden mot Sommerhalder var dock läcker och finns att beskåda bland annat i denna hemsidas partidatabas. Där får ni en lektion i hur man spelar "The Gunderam/Haraldsson Defence"!
Dessutom lyckades han två dagar i rad finta upp personalen i restaurangen på läktaren: Innan man inträdde i restaurangen fick man uppge sitt rumsnummer och Leif skanderade bägge dagarna "Two for 1-0-8" men hon den stackaren hörde bara "2-4-1-0-8" vilket är ett hiskeligt rumsnummer...
Leif tar sig an ytterligare än lunchsmörgås. I bakgrunden syns underhållningen - denna gång direktsändning från amatörturneringen.